Medberoende (maskrosbarn del 3)

I Sverige idag lever ca 20 procent av alla barn i familj där missbruk förekommer. Det är vart 5 barn. Om ni har barn i skola eller dagis, tänkt då på hur många detta skulle innebära i deras klass/dagisgrupp. Det är ju onekligen många. Alldeles för många. Ändå är det så att man i situationen oftast är fullständigt övertygad om att man är ensam.

http://www.fhi.se/PageFiles/3415/R200828Barn_till_missbrukare_0809.pdf

Länken ovan är till en ganska omfattande studie, och kanske kan vara tuff att läsa, men vill dela med mig av den, för de som känner att de vill ha den…

Någon frågade mig en gång om det inte var så att man trodde att det liv man levde var det normala eftersom man växt upp så från början?

Svaret är kanske inte detsamma för alla, fast jag tror faktiskt det, men absolut vet man redan tidigt att det varken är normalt eller roligt. Men eftesom man anser sig själv delaktig/ skyldig till förälderns beteende och det därmed är ens eget fel, blir situationen väldigt komplex…

Jag har i många år, som vuxen, retat mig på just ordet medberoende. En stämpel man alltså sätter på barn. Och lyssnar man på ordet så är det ytterligare en negativ stämpel, med (som om du har ett val, och valde att ha det så) beroende (inte f-n är det ju barnet som är det!) Varför man valde ordet medberoende för att beskriva personer i den situationen är mig fullständigt obegripligt…. Det är ju faktiskt missbrukaren som är beroende av mig, fast det är ju bara min åsikt och inte alls så relevant i det stora hela…

Definition på medberoende enligt Tommy Hellsten (författare till boken Flodhästen i vargadsrummet):
”En medberoende är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende.”

Medberoende är med andra ord en anpassningsreaktion och en överlevnadstrategi som hjälper en att hantera sin livssituation i en dysfunktionell tillvaro. Det handlar alltså om allt från alkoholism till psykiska sjukdomar och mycket mer.

För oss, som har vuxit upp med, eller idag har, en nära anhörig som är/var alkoholist, är risken stor för att vi utvecklat ett medberoende.
För oss som redan som barn anpassat oss genom att utveckla ett sådant här medberoende för att försöka klara oss i en dysfunktionell miljö, för oss är risken stor att vi tar med oss mycket av den medberoendes beteendemönster från vår barndom och många gånger automatiskt reagerar på samma sätt som då – också nu, när vi har lämnat den dysfunktionella miljön bakom oss.

Detta kan leda till relationsproblem, sjuklig svartsjuka, dålig självkänsla, svårigheter att ta emot och söka hjälp för egen del men en stor förmåga att hjälpa andra osv. osv.

Kanske förklaringen att jag hamnade som undersköterska inom vården??? 😉

Skämt åsido… Betänk då att ca 20% av alla barn som växer upp faktiskt är just medberoende, nu känns siffran än mer skrämmande… redan när man bara ytligt berör konsekvenserna av ett medberoende. Jag är alltså fortfarand idag medberoende fast en ( någorlunda) ”nykter” sådan.

Siri Wikander, som har bloggen med länken nedan har sammanfattat det bra…

http://nattensbibliotek.wordpress.com/

Ett barn som växer upp med en förälder som missbrukar alkohol utvecklar medberoende med alla eller flertalet av nedanstående beteenden:

  • Kontrollerar om föräldern har druckit, dricker, ska dricka
  • Är upptagen med andras liv istället för med sitt eget
  • Saknar ord för sina känslor
  • Tar stort ansvar
  • Känner av stämningar
  • Upplevs som brådmogen
  • Döljer, tystar ner, skämtar bort
  • Håller uppe fasaden – är alltid glad
  • Använder huvudet snarare än känslorna
  • Känner sig ansvarig för att andra ska må bra
  • Visar inte starka känslor
  • Hoppas och väntar på att något ska förändras
  • Är otrygg, rädd, osäker

Jag behöver knappast påpeka att det här är jobbigt för barnet. Med lite tur reagerar dagis/skola på att barnet inte mår bra. Symtomen är ofta diffusa. Det bara känns som att något inte är som det ska. Här gäller det att på olika sätt avlasta barnet. Om det finns andra vuxna i omgivningen som också är medberoende så behöver de hjälp för att i sin tur kunna hjälpa barnet. Kanske finns det oaser i form av mor- och farföräldrar, syskon med familjer där barnet kan bo någon dag i veckan. Det bästa är om hela familjen kan få behandling och saker kan bli talbara. Då kan barnet lättare orientera sig i vad som är rätt och fel och börja lita på sina känslor. Fokus bland anhöriga ska vara på sig själva och på att bli fria från medberoende.

 

Vad innebär då allt detta i verkligheten???

Det är faktiskt lika individuellt som det finns personer och som det finns medberoende relationer… så det är svårt att säga så rakt av.

Men personligen, innebar det att jag redan som barn försökt göra tillvaron kring min pappa sådan att han inte skulle dricka för mycket, eftersom han då totalt flippade ut och blev bla aggressiv. Det var mitt ansvar. Fast jag var nog ganska dålig på det egentligen.

Det gjorde vi alla, syskon alltså, mamma försökte dricka så mycket som möjligt med pappa för att, som hon uttryckte det, då fanns det inte lika mycket för pappa att dricka. Och här kommer det komiska, det är alltså inte förrän i vuxen ålder jag har förstått att även min mamma hade alkoholproblem…

Som barn till missbrukare tar man inte gärna med kompisar hem, och gör du det så har du alltid kollat av att dina föräldrar inte kan vara fulla/påverkade så att det märks. Eller att det inte kan vara så att föräldern kan börja dricka när vännen väl är där. Med andra ord är detta väldigt, väldigt sällan. Det blir då lättare att alltid vara hos kompisen, och faktiskt ännu lättare blir det att inte ha några kompisar alls…

Nu känns det som om jag babblat klart för just idag om detta… men mer om just medberoende kommer, kanske då inte lika definitionsmässigt…

Ta hand om er själva, och varandra!

 

Annonser

11 thoughts on “Medberoende (maskrosbarn del 3)

  1. Svar: kul att du gillade min V-blogg…nu e jag som Tiffany… jag ska kanske börja spela in det nere i vår tvättstuga! =)

    Tack gumman..du e så gullig!!!

    <3<3

  2. Ja du just ordet tycker jag känns fel när det gäller barnen för de VÄLJER inte att stanna, de har inget val.
    Medberoende är när en vuxen stannar och tar ansvaret för nån annans beroende..
    Tvångsberoende eller det känns för starkt barnen är ju mer ett offer för beroendet…
    Svårt det där…
    Eftersom jag levt med en sexmissbrukare kan jag se mig som medberoende..
    Jag VALDE att stanna och dölja beroendet…
    Min dotter fick bara hänga med..
    ..
    Mycket bra skrivit vännen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s