Korta vuxna (maskrosbarn del 4)

Naturligtvis ser familjesituationerna alltid olika ut, men jag skulle tro att alla familjer med missbruksproblematik har liknande faktorer som den påverkas av. Naturligtvis beror det på hur långt missbruket har gått, hur stort skyddsnät man har och hur den ekonomiska situationen ser ut.

Jag skulle tro att ju längre missbruket pågått desto mer oförutsägbart blir vardagen, desto mer påverkas ekonomin och desto viktigare blir det att de outtalade regerna följs i sin rigiditet… Ett liv i kaos, som dessutom ska kombineras med skola, vänner och kanske någon typ av fritidsaktivitet… Detta går ju naturligtvis inte att genomföra utan att något måste sluta fungera.

Man skulle kunna tro att familjen kan bli starkare, och det kan den bli naturligtvis, men då är det oftast då det finns en stabil vuxen i eller i direkt anslutning till den omedelbara familjen. Har man inte det, visar faktiskt nyare forskning på att det kan bli det motsatta. Att man blir mindre stödjande och hjälpande mot varandra och att man dessutom blir mindre självständig. Detta kan ju verka konstigt, men betänk att du under dina uppväxtår befinner dig i en situation av kaos och känslomässig torka, där det gäller att överleva, då blir det lite lättare att förstå. Jag kan tänka mig att situationen kan bli så inpyrd av det dysfunktionella beteendet att man slutligen använder sig av det även mot varandra tills det slutligen inte går att bryta utan att man gör ett aktivt val. Och jag kan berätta att det gör man inte som barn, utan möjligen gör man det som vuxen…

Barndomen i en familj med missbruksproblematik präglas av oförutsägbarhet, oro, otrygghet, ångest, besvikelser, lögner, rädsla, misshandel (och ibland även sexuella övergrepp), men också av känslor i form av sorg och ilska som antingen vänds inåt eller utåt…

Man pendlar som barn mellan olika roller beroende på hur situationen ser ut just då, man kan vara barn som måste följa regler ena stunden för att nästa vara vuxen och ta stort ansvar nästa. Det finns egentligen inget utrymme för att vara bara barn, mest kort vuxen som vet att ansvaret vilar på dina axlar. Du har dessutom oftast inte någon positiv vuxen förebild som kan guida dig på vägen i hur en vuxenrelation ska se ut, eller hur man är i sitt bemötande av andra människor, vilket komplicerar livet i de förhållanden du har senare i livet.

Många barn tll missbrukare får, naturligtvis, psykologiska och somatiska problem. De kan vara ganska diffusa och svåra att upptäcka för omvärlden, men huvudvärk, magsmärtor, trötthet, nedstämdhet, impulsivitet, matproblematik i olika former, skolsvårigheter trots normalbegåvning, och aggressivitet är några av dessa.

Förvånansvärt många barn till missbrukare klarar sig dock relativt bra. Som om man utvecklat ett sorts skyddande egenskaper som reglerar, förbättrar och förändrar en persons sätt att agera på, och anpassa sig till, sin utsatta position. Men det är lång återhämtningstid….

Jag hoppas att ni förstår att mycket av det jag skriver är samlad erfarenhet över åren, men också mycket som jag på senare år läst mig till för att kunna förstå mig själv och andra som mig. Det kan på inget vis användas som en mall för att kunna förstå alla som växt upp i en missbruksmiljö. Men kanske kan det hjälpa någon att förstå, och kanske kan det hjälpa någon vuxen att se ett barn som befinner sig i en sådan destruktiv miljö….

Ta hand om er själva, och varandra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s