Problemet med telefonvakter….

Jag hade idag ett litet problem, inte alls stort och inte världsomvälvande, men likväl ett problem. Egentligen var det ju inte ett problem från början, trodde jag i min lilla naiva värld.

Jag har tidigare haft kontakt med en väldigt fin genetisk läkare/forskare på genetiskaonkologen i Lund. Vi kallar henne Lena här men det är alltså inte hennes riktiga namn. Lena hjälpte mig förra året när jag fick skrivit en remiss till plastikkirurgen på MAS förra året för att få gjort en profylaktisk mastektomi. (denna ska göras pga ärftlig bröstcancer) Lena och jag pratades vid ganska många gånger under den perioden och fick bra kontakt, jag fick tom hennes mobilnummer för att slippa gå via växeln eller mottagningen… Efter att ha bytat telefon sedan dess, två eller tre gånger, så har jag lyckats få hennes direktnummer att försvinna från mitt SIMkort och var därför tvungen att ringa via mottagningen…

Där svarar en kvinna jag tänker kalla för Anna fortsättningsvis. Jag ber att få tala med Lena, varpå Anna frågar om jag är kollega eller patient. Då jag vill vara ärlig svarar jag som det är. Varken det ena eller det andra men att jag haft kontakt med Maria angående en remiss.

-Hmmm, följer då i luren, då kan du tyvärr inte få tala med Lena.

-???? va???, undrar jag. Varför inte?

-Du är ju inte kollega och inte patient…. svarar Anna.

-Visserligen så kan det stämma, svarar jag, men jag skulle behöva prata med Lena angående vissa saker i vår genetiska historia som jag tror kan vara av intresse för henne.

– Vad skulle det kunna var, svarar Anna.

Då jag faktiskt inte känner för att försöka förklara det för Anna då jag knappt förstår det själv, uppger jag att det rör sig om en sällsynt form av ärftlig bröstcancer.

– Det finns det inte, det finns bara två olika kända typer av ärftlig bröstcancer svarar Anna då.

– Det trodde jag med men min systers genetiska läkare (eller vad det nu kan kallas) säger att vår familj bär på en förändring som finns hos en annan familj i världen.

*harkling i luren*

– Det har jag inte hört talas om. (detta följs av tystnad trots att jag tagit för givet att hon skulle säga något mer)

– Det är ju kanske inte så konstigt säger jag, om det nu är så extremt ovanligt… Skulle jag kunna få prata med Lena?

– Nej men du kan skriva ett brev.

– ? ett brev? Skulle jag inte kunna få prata med henne eller få hennes direktnummer?

-Nej, det ger jag helst inte ut. *tystnad*

-Ok, men ett brev tänker jag inte skriva. Jag har börjat bli lite irriterad på Anna vid detta laget som jag upplever som lite…. knäpp.

-ok, du får hennes direktnummer då… och så får jag ett telefonnummer av Anna.

-Tack så mycket svarar jag.

Jag ringer då på numret och känner en viss seger i att ha tagit mig förbi telefonvakten…

– Genetiska avdelningen, det är Anna. svarar det i luren

-Anna, svarar jag lite förvirrad, jag måste nog slagit fel, för jag fick precis Lenas telefonnummer av dig för att kunna ringa henne direkt?

-Jag vet, svarar Anna, det går till denna telefonen….

?????????????

Det känns då som jag måste vara t knäpp. Helt sinnessjukt knäppt av henne kan jag tycka, medans hon säkert tycker att jag är dryg…

-Hur får jag tag på Lena då, frågar jag nu…

-Du kan skriva ett brev, svarar Anna…

Men herregud, tänker jag, är detta dolda kameran?

– Kan jag få hennes mailadress då?

-Nej, du kan skicka ett vanligt brev, svarar den nitiska telefonvakten.

-Men nu vill jag inte göra det, säger jag för mitt tålamod är helt slut och mina tvillingar börjar nu bli lite smått irriterade på sin mamma som inte ger dem uppmärksamhet…

-Kan du be henne ringa upp mig då? frågar jag.

Det tar nån minut till så har jag lämnat ut den informationen om mig som hon behöver, samt även lite totalt onödig info, och jag kan återgå till mina älskade barn…

Nu är det inte så att jag tror att Lena inte har någonting att göra utan bara sitter och väntar på att lilla jag ska ringa upp. Men detta kändes löjligt!!!

Det hela får mig dessutom att undra om telefonvakten verkligen kommer att ge Lena meddelandet…

Allt jag ville, i detta läget, var faktiskt att erbjuda dem att ta prover och forska på mitt blod om det kunde hjälpa dem vidare på något vis. Inget annat.

Fast just nu, när jag läser igenom, så känns det hela lite komiskt!!!

Ha en bra dag alla.

Ta hand om er själva, och varandra!

Annonser

7 thoughts on “Problemet med telefonvakter….

  1. Men FAN vad dryg människa!
    Jag hade aldrig klarat hålla tonen god faktiskt..
    Du måste ha ett oändligt tålamod och ett fantastiskt humör Pernilla! 😀

  2. Men herregud vilken människa! Är också imponerad över att du lyckades behålla humöret (och förståndet) 😀 Hoppas att hon ringer dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s