Att jobba med drogberoende (maskrosbarn del 6)

Jag vill skriva lite om att jobba med missbrukare, i mitt fall var det med avgiftning. Det är ju inte så att jag har ett problem med missbrukare, det tror jag att alla förstår…

Jag väljer ordet drogberoende, eftersom jag tycker att det är ganska beskrivande i sig.

Beroendet är starkt, och elakt och förstör. Det är inte alltid drogen i sig som förstör mest, utan konsekvenserna av beroendet.

När jag jobbade på avgiftningen träffade jag alla typer av människor, oberoende av samhällsstatus, kön, och etnisk tillhörighet. På det viset är ju beroendet i sig urskillningslöst. Likheten när de väl kom till oss var att livet tagit en drastisk vändning, av någon anledning, och fasaderna hade börjat rasera. Livet började slås i bitar så mycket att det inte längre gick att dölja… Företagare som gått i konkurs, unga människor i prostitution, dömda brottslingar, bostadslösa, ja listan kan göras hur lång som helst. De flesta var dittvingade av olika anledningar, dittvingade i betydelsen att de inte skulle få hjälp annars – det var enda alternativet. Vi skulle motivera till behandling och ett liv i drogfrihet. Nu i efterhand vet jag inte hur bra jag var på just den delen, men min roll var ju inte riktigt den… Mitt jobb var att ha koll. Som en vakt. Eftersom jag jobbade natt, bestod mitt jobb mest av att lyssna, lyssna och lyssna… jag hörde lika många livsöden som jag mötte människor. Jag vet att jag var omtyckt av många där, och jag ser det som positivt i stor bemärkelse… Du lurar inte en missbrukare. De kan alla trick redan, läser av snabbare än blixten. Där går det inte att köra valser. Rakhet och ärlighet var ett måste från min sida. I gengäld fick jag så pass mycket respekt att man inte försökte sno nycklarna, eller mediciner på mina pass.

Men det är inte många som klarat sig, och vissa har för evigt etsat sig fast på min näthinna, där livsödet blev för tungt att bära till slut och utvägen för lätt, för nära och för billig att låta bli.

Drogberoende personer är inga dåliga människor. Det finns icke drogberoende människor som är fruktansvärt hänsynslösa och grymma, jag tror inte drogen i sig skapar elaka människor. Men visst, många drogberoende är ju tvingade till olika kriminella handlingar för att få det som de måste ha – sin drog. Och som familjemedlem till en drogberoende dras du alltid in i beroendets värld på det ena eller andra sättet…

Beroende är komplicerat. Men drogberoende personer är alltid människor. Jag vill inte att ni glömmer det när jag pratar om min upplevelse, eller min uppväxt. Min pappa var elak. Alkoholen var en katalysator, inte en orsak. Det är stor skillnad. Glöm inte att beroendet i sig är en sjukdom. Drogerna kan variera, men förloppen nästan alltid detsamma.

Människan bakom beroendet är viktig att se, att höra. Lika viktiga som du och jag, de är lika viktiga och lika stor del av världen och samhället som vi är. Inte mindre värda, inte alls!

Jag tänker skriva lite om just beroende, och av mina erfarenheter, men jag måste nog allt ha det i utkast över natten, för genomläsning i morgon. Jag har ju trots allt sekretess om mångt och mycket…

Ta hand om er själva, och varandra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s