Maskrosbarn och kärlek

Det är alla hjärtans dag i dag. Det går inte att undvika, finns överallt, från den djupt kommersiella till de små ömhetsbetygelserna som visas runt om oss. Jag bojkottade denna dag i många år. Tyckte den var förfärlig, raljerade om den idiotiska kommersen, de fåniga ömhetsbetygelserna, tramsiga hjärtana, det idiotiska i att fira en enda dag av året med kärlek.

Jag tror på många vis att det för mig handlade dels om avundsjuka och min egen oförmåga att förstå. Med det menar jag på intet vis att det är så för alla de som bojkottar denna dag. Jag talar enbart utifrån mig själv, mitt liv och mina känslor. Det är ju trots allt de jag lättast kan hänvisa till.

Jag växte upp i ett hem som var fullkomligt dysfunktionellt. Där kärlek mycket väl kunde innebära blåmärken och slag utan förvarning. Där kärlek förknippades med smärta och hemska upplevelser. Det sätter sina spår i en människa, djupa, svåra att övervinna. Svåra att själv förstå och hantera eller relatera till ens inför sig själv. Jag har försökt, gjort mina terapitimmar, läst alla självhjälpsböcker i världen, läst och försökt hitta en religion som på något vis förklarar så att jag förstod. Fast inget sådant hjälpte. Det tog rätt många år att forma mig till en rätt cynisk varelse, och minst lika många år att ta mig från det. Resan har varit tuff både fysiskt och känslomässigt. Min berg och dalbaba genom livet är lite lugnare nu. Jag är lite starkare, mognare och bättre.

Idag vet jag vad kärlek är.

Jag tror inte att vi bara firar våra nära och kära en dag om året. Jag tror att vi gör det rätt ofta. Genom små eller stora saker visar vi hur mycket vi älskar de ikring oss. Men det skadar ju knappast någon att få lite uppmärksamhet en dag som denna? Jag gillar inte heller när dagar förvandlas till ren kommers, men jag blir glad av att folk berättar – på det sätt de förmår och själva vill – att de tycker om mig. Att jag har en plats i deras liv. Det betyder på intet sätt att de totalignorerar mig årets resterande dagar eller att jag uppskattar det mindre för att det råkar bli idag. Det stör mig inte alls. Kärlek är alltid fint.

så snälla, döm inte varandra för hårt.

Jag tänker idag lite extra på de som betyder mest i mitt liv. Jag tänker på mina fyra vackra barn, på min fina sambo, min familj, mina vänner. Jag älskar er. Ni är det finaste och viktigaste i mitt liv. Ni har var och en på ert vis format mig till den starka person jag är idag, som vågar älska. Fullt ut. Tack för att ni finns!

Ta hand om er själva och varandra!

Annonser

One thought on “Maskrosbarn och kärlek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s