Vad ska man bli när man blir stor då?

Funderar lite fram och tillbaka på mitt liv, på mina önskningar förr, och realistiska alternativ för framtiden. För jag ska tydligen byta inriktning. Jag har alltid varit en vårdande person, är det djupt inom mig så det lär inte försvinna. Har lätt för att engagera mig, och ofta lätt för att engagera andra om andan faller på. Jag brinner ju för missbruksfrågor, brinner för barnen som far illa. Men skulle jag klara av att dedikera ett yrkesverksamt liv åt det? Skulle det slutligen äta upp mig inifrån? Jag har ju ganska lätt att ta till mig, ta hem till min ryggsäck istället för att lämna det på en arbetsplats. På gott och ont.

Vad älskar jag då? Jag älskar böcker, fotografering, form och bild. Jag älskar alla former av konstnärliga uttryck som får människor att känna. Fast så ska man överleva, jag är inte 20 år längre. Har inte privilegiet att kunna göra om allt från början. Jag tycker detta är supersvårt.

Så jag funderar på om man skulle kunna bli florist. Ja, det lät ju kanske fullständigt ologiskt men det hade verkligen varit rätt kul.

Jag fortsätter fundera. Har ni några kul idéer får ni gärna skriva dem, tipsa mig.

Ta hand om er själva, och varandra!

Ps. Jag hatar vara realist. Vill bli fotograf, men får bli på fritiden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s