Känslomänniskan

Så.

Satt då där i väntrummet på cytologen. Knutan mer än dubbelt så stor än sist. Rädslan att den muterat större än vetskapen att provet faktiskt känns.
I väntrummet satt två kvinnor och en man. Stämningen aldrig glad och uppsluppen på såna ställen, frågorna inuti tynger ner alla.
Kommer då att tänka på mångmiljonsatsningen på konst man gjorde i Region Skåne. Som
Kunde betydd mer personal i stället, kommer återigen till slutsatsen att man inte bryr sig om konst i såna situationer. Kommer inte ens ihåg hur det såg ut där faktiskt. Kommer bara ihåg att kvinnan bredvid mig hade grön jacka.

Man har tagit proverna nu. Jag hoppas att de räcker. Då får jag svar om en vecka. Annars nya prover och svar om 4-6 veckor.
Man sticker in en nål i bröstet, drar ut prover. Sen går man hem.

Jag är Lite nervös. Vill att veckan ska gå fort. Vill att de ringer snart och berättar: det var inte malignt. Och så ge mig en op tid så jag får bort skiten.

Jag går på Malmös gator som i vacuum. Solen skiner. Jag vet att någon idag har fått ett cancerbesked, och livet kommer aldrig mer bli detsamma för den personen.

Jag hoppas att jag om en vecka går här, utan tårar, hoppandes som Tiggr, och solen skiner då
Med.

Ta hand om er själva, och varandra!

5 thoughts on “Känslomänniskan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s