Jag vill inte!

När telefonen ringde idag från UMAS, från cytologen, blev jag superglad. Tänkte att fan vad bra! Proverna så bra att det redan är klart!
Beskedet var dock att de vill ha in mig snabbt igen, och ta större prover.

Jag vill inte!!!

Bokar in fredag morgon ska jag in igen och man kommer snitta upp för att plocka ut större bitar. Lägger på telefonen lugnt. Ringer sambon och berättar. Lägger på. Sen tjuter jag.

Jag vill inte!!!!

Jag ville bara att man skulle ringa och säga- Allt är lugnt. Proverna visar ingenting.

Nu tar det typ 4-6 veckor efter fredag innan jag vet.

Jag vill inte!!!

Jag försöker att inte överdramatisera. Försöker att tänka att det säkert bara var för lite materia de fick ut, att de behöver mer för att analysera rättvist.

Så är det.
De behöver bara mer.
Behöver bara analysera rättvist.

Jag vill bara det. Inget annat.

Så klart är det rädslorna som orsakar panik. Inget annat. Det vet jag. Inget vet jag än. Och jag behöver bara bli rädd, bryta ihopa och gå vidare. För det är sån jag är!

Ta hand om er själva, och varandra!

5 thoughts on “Jag vill inte!

  1. Vet inte vad jag ska säga du… Skickar varma kramar och mina tankar till dig. Det enda råd jag kan ge är att ta en dag i taget. Och inget är ju klart vad jag förstår av det du skriver. Min sambo hade urinblåscancer under några år. Det var otroligt kämpigt. Och mitt i småbarnsåren med allt runt det. Men efter behandlingar är han nu helt frisk. När det var som värst minns jag stunder då jag satt i bilen på väg till sjukhuset med barnen och bara grät. Det är ett helvete att sånt finns. Alls. Men någonstans bestämde vi oss för att ta en dag i taget bara. Fram till nästa ”hållpunkt” finns inget bättre att göra. En sak i taget. Bit för bit. Jag tänker på dig och vill du surra så vet du var jag finns, FB, Twitter eller lyft luren.❤

  2. En stor kram från tantan i norr, en krasch kan man ”unna” sig, sedan andas lugnare igen och fokusera på nuet. Jag känner så igen mig i hur du tänker och önskar det inte vore så hemskt med rädslan, fast den ”bara” sitter inuti skallen😦 Tänker på dig, hoppas att det faktiskt är som du resonerar, att det behövs en lite större bit och återigen kram vännen!

  3. Jag behövde komma in igen för nytt prov på en knuta på halsen – för att de fått för lite att labba på eller vad vet jag… Det var en skitjobbig tid där emellan tills jag fick svaret. 1000 tankar, alla om barnen, for runt i huvudet som en centrifug. Det visade sig vara knölstruma men ofarligt. Det är jättesvårt att styra sina tankar i ett sådant läge och det är bara mänskligt. Men som sagt, man får försöka sansa sig, och inte låta tankarna rusa iväg och fastna och frossa i det negativa ”tänk om…”. Man kan inget annat göra än att försöka lugna sig tills nästa svar kommer. Det behöver ju inte vara något allvarligt! Skulle det vara det, så får man ta det först då. Det lönar sig inte att gå och oroa sig, tvärtom. Jag håller tummarna för positivt svar. Många styrkekramar, Jeanette

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s