Har lovat mig vara ärlig här…

Jag har lovat mig själv vara ärlig här. Jag skriver inte allt, finns alltid saker jag behåller för mig själv.

Detta inlägg är inte ett : tyck synd om mig inlägg. Det är ett: idag är det såhär, men jag vet det går över.

Jag är trött idag.
Jag har en tendens att köra på, tills energin är helt slut. Så jag lade mig i badet för att koppla av.

Jag ser mitt förband över bröstkorgen, och gråter.

Idag känner jag mig inte vacker, inte stark.

Idag ser jag mest vad som inte längre finns, och som jag kan sakna. Jag ångrar inget, jag opererade bort brösten för att aldrig få bröstcancer. Risken var alldeles för hög.
Men jag saknar. Det var nog det jag tyckte bäst om hos mig själv. De som inte längre finns.

Det är ju inte hela världen, och jag slutar gråta fort. Det är verkligen värt det.

Men det kan vara bra att veta:

Även dessa dagarna finns.

Ta hand om er själva, och varandra!

20120605-142220.jpg

5 thoughts on “Har lovat mig vara ärlig här…

  1. Man kan inte alltid vara stark, modig och bra. Det är så det där livet. Jag har också dagar när jag ser mina ärr och bara dör inombords.

  2. Jag personligen tycker att det är starkt att inte visa sig stark jämt, om du förstår vad jag menar. Att våga visa alla sidor och berätta hur det faktiskt känns.

  3. Nu har jag hittat din blogg, läst och tittat på bilder.
    Först vill jag säga att du är stark och modig. Så är det bara. Du kanske inte ser det men det är bara ödmjukheten i dig som talar tror jag. Det är så med de riktigt fina människorna de ser inte det egna utan andras vackra. De människorna ger sig själva genom att ge andra mod och styrka. Det är du.

    Benny Haag sa på en av de bästa inspirationsdagar jag varit på att om man lyckas beröra andra med ord kommer man per automatik bli attraktiv, och du berör resten lägger du snabbt ihoop. Det viktiga är såklart inte att vara attraktiv men det är mänskligt att få vilja känna sig snygg och attraktiv. Du är snygg och attraktiv. Inte för orden utan för hela du. Jag har inte ens träffat dig för att veta det.

    Så till mod.
    Det krävs mod att våga dela den nakna sanningen ord och bild. Jag tänker på när jag hade fått barn och den där natten jag vaknade med ett deformerat bröst. Det gjorde så vansinnigt ont där jag förtvivlat försökte åtgärda problemet kl 04:00 på natten. Så att du skriver att det mest känns och ser annorlunda ut är lättande för min själ. Bröst är härligt men de finns av en anledning och den anledningen har du fyllt med mening, du har dina barn, vad som är vackert är det bara i människor som avgör. Jag hade en föreläsare på Medie och Kommunikation på MAH som ofta hade turban. Hon saknade hår. När hon åkte till Afrika för att jobba hamnade hon, berättade hon för oss på en föreläsning, om i en situation som berörde mig. Det enkla i det vackra. Ingen i Afrika tänkte på att hon inte hade hår. De flesta fattiga afrikanska kvinnor rakar av sitt hår, del flätar det, men långt hårsvall hör till ovanligheterna. Ingen frågade henne varför hon inte hade hår. Där var hon vacker. Hon hade alla armar och ben, inte hiv eller annan smittsam sjukdom . Dessutom fascinerades de såklart av olikheterna men också likheterna. Som mannen som ville kyssa henne för att känna om hennes rosa läppar var lika (bra som han sa). Så skönhet och acceptans sitter hos betraktaren men också hos bäraren. Jag blir rörd av din acceptans och ditt levande i detta. Vi andra kommer finna dig attraktiv, snygg och vacker. De som inte gör behöver öva och vi andra kommer må bättre för ju mänskliga livet får vara desto lättare blir det att leva.

    Jag förstår din tvekan över att visa bilderna för barn samtidigt är de fenomenala på att förstå på sitt sätt. Om de växer upp med en bild av det verkliga livet, sådant som kan hända, kommer de vara starkare kanske till och med lyckligare med sig själva och andra, det är min övertygelse. Vad säger dina barn?

    Nu är fikarasten slut och jag måste tillbaks till Exportfrågonra som väntar. I vår upphandlingsprocess hade vi stöd av en jätteduktigt och komptent kvinna. Hon (och hennes syster) hade bröstcancer 2006. De bär på en gen. Mitt i vår process visade det sig att systern återinsjuknat. Världen vändes upp och ner för dem. Vår process stannade men det kändes i sig oviktigt. När allt landat och hon var åter på plats vill de kolla henne, på rutin, med tanke på systerns insjuknande. Det visade sig att även hon fått tillbaka cancern. Hon påbörjar sin behandling nu. Båda har genomgått det du genomgår och slåss nu för sina liv. Jag läser att du skriver att operationen var ditt val och det är ju sant. Ingen sätter kniven i dig utan tillstånd men tänkt så stark du är. Det är ett grymt nästan omänskligt svårt val. Om du är med om en trafikolycka och vaknar upp utan ben då är valet gjort. De valde livet åt dig före benet. Men du ska själv fatta detta beslut med alla om, kanske och men i ett samhälle som trycker ner skönhetsidealen i halsen (jag brukar känna som jag fått självaste bikinin nertryckt i halsen). Tänk att du gjorde det. Det ger mig mod.

    Finaste du.
    Krya på.
    I omgångar och mängder.
    Din skönhet gör världen vackrare.
    Din öppenhet främjar närhet.
    Dina svackor ökar mänskligheten.
    Tack för att du är du och att vi möttes.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s