En kvinnas framgång, sticker det fortfarande i ögonen?

Jag funderar lite kring det här med kvinnor och framgång. Nu tänker jag specifikt på framgång i arbetslivet.

Jag har tur som träffat framgångsrika kvinnor, som jag beundrar och ser upp till. Vi lever i ett samhälle som förändras kontinuerligt, där det blir bättre och mer jämlikt för varje dag som går. Fast vi har fortfarande en lång väg att gå.

Jag funderar kring vad det svåraste är. För nu är det inte så att alla män ser ner på framgångsrika kvinnor. Det finns en stark mentalitet från andra kvinnor, lätt att döma, fördöma, förlöjliga, förminska. Bara ta en sådan sak som mammaledighet och förskoletider till exempel. Det är inte så att män generellt ser ner på kvinnor som inte vill vara mammalediga i över ett år. Det är ofta andra kvinnor som verkar känna ett behov (?) av att uttrycka sin förundran över att man vill återgå till sitt arbete. Jag förstår inte riktigt tankegångarna. Är jag en sämre mamma för att jag vill arbeta, för att jag brinner för något utöver familjen? Är jag en sämre förälder för att vi delar på tiden när barnen är sjuka? Är jag en sämre förälder för att mina barn behöver gå längre än till kl 14 på förskolan?

Det tycker jag verkligen inte. Tvärtom känner jag. Det är väl oerhört viktigt att visa sina barn, oavsett kön, att man som kvinna kan både arbeta och vara en bra mamma? Att man är mer än en omvårdande, lekande varelse?

För inte är det så att män får samma blickar, samma frågor när de gör samma val? Det är ju ofta så att män får någon typ av hjältestatus bara de tar något föräldraledigt alls. Det är ofta männen som fina komplimanger när de är hemma med sina barn när de är sjuka, eller följer med dem till öppna förskolan. Det tas för givet att kvinnan gör de sakerna. Varför? Jag förstår inte alls. Varför är tiden mannen spenderar med sina barn mer värd än kvinnan som spenderar samma tid? Just denna del är det inte mycket männen kan göra åt förutom att klargöra för de som överröser berömmet att båda föräldrar har samma ansvar och skyldigheter och är lika mycket värda både i och utanför hemmet.

Resten är upp till oss kvinnor att själva förändra. Tänker jag fel? Är det inte dags att sätta stopp för dessa tankegångar? Att börja stötta varandra istället för att förminska varandra?

 

Det tycker iallafall jag. Tycker det är ett förlegat och löjligt beteende. Känner inte alls för att vara delaktig i det, eller ta till mig om det skulle riktas mot mig.

 

Det finns många hinder i att nå framgång, men detta är något som jag verkligen vet att vi kvinnor skulle kunna göra något åt själva. Det hade blivet ett hinder mindre.

 

 

Ta hand om er själva, och varandra

 

One thought on “En kvinnas framgång, sticker det fortfarande i ögonen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s