Om operationen, med bilder. Olåst.

Operationen.

Den gick fint, riktigt bra faktiskt. Kirurgen var fantastisk, och förklarade att det gått fint. Att det är stora sårytor under huden då jag, som han så gulligt uttryckte det, hade rätt så stora bröst.

Jag har ärr tvärs över bröstkorgen, ett par cm där det inte är- annars går ärret från armhåla till armhåla.

Jag hade inte särskilt ont alls. Det jobbigaste efter op var faktiskt yrseln, som troligtvis är en reaktion på narkosen och inget annat.

Jag klarar mig gott på panodil.

Jag har köpt en tight sport bh där jag har mina bröstproteser i, den ska jag ha på mig dygnet runt i ett par veckor.
Det är inte så skönt eller bekvämt, men fungerar!
Den gör det den är ämnad för vilket är att ha konstant tryck mot sårytorna för bästa läkning.

Det svåra har varit rörligheten i armarna. Dock åtgärdas detta genom diverse sjukgymnastövningar som gjort att den är tillbaka i samma som innan operationen.

Att leva, just nu, utan bröst då?

Jo, första dagen var typ: jaha, då var de borta nu då. Dag två och tre sökte det mig lite att se. Nu känns det ok igen.

Jag har ju valt det själv. Det ger mig makten, jag tror att det kan ha en avgörande skillnad. Jag glömmer tom bort att de är borta ibland;)

Jag låser inte min blogg. Tror inte något barn läser den.

Lägger ut rosbild först, sen två bilder på hur det ser ut efter.

Detta lite kort skrivet i farten, sittandes på Mormors Cafè i Lund…

20120604-120150.jpg

20120604-120202.jpg

20120604-120210.jpg

Annonser

Kommer låsa mina blogginlägg med fotografier….

Jag har funderat lite kring mitt bloggande om profylaktisk mastektomi.

 

Jag kommer att låsa vissa inlägg. Inte för att jag tror att barn ska leva i mörker, utan för att bilder kan vara skrämmande, historier och fakta kan vara skrämmande, om man inte har någon hos sig som förklarar.

 

Dock är det så att jag villigt kommer att lämna ut lösenordet åt vem som helst som är vuxen, det är bara att på något vis be om det. Via twitter, facebook eller här i kommentarsfältet.

 

Jag kan dock säga detta nu. Det är svårt att ta det lugnt. För jag har inte så ont. Och jag gillar inte vara lat =D

 

Ta hand om er själva, och varandra!

Dagen efter…

Det är dagen efter operationen. Smärtan är absolut hanterbar.
Det jobbiga är yrsel och trötthet. Jag fick åka hem på permission idag, vilket jag är evigt tacksam för. Ska åter i morgon och förhoppningsvis drar man dränen då. Ska jag vara fullkomligt ärlig är dränen värst. Det är där det bränner och sticker mest. Resten är ömt, absolut. Väldigt ömt. Men funkar.

Mentalt? Ja, man kan nog aldrig förbereda sig på hur det känns att bli av med någon kroppsdel. Men jag tror jag gjort så gott jag kan.
Jag ångrar inget. Inte egentligen.

Men idag när jag kom hem så önskade jag att jag inte opererat mig, så att jag kunnat plocka upp mina barn och krama om dem.

Så då grät jag. Och det kan vl få vara ok? Betyder inte att jag ångrar.

Jag är oerhört lyckligt lottad. Jag har en fantastisk sambo, underbara syskon, min sambos ljuvliga familj och de bästa vännerna.

❤ mer skrivs annan dag, när huvudet är med.

No turning back

Ja… Då ligger jag då här.

Väntar på morgondagen, klockans tickande hörs högt och just tystnaden känns lite kuslig.
Likväl kan jag inte förmå mig att öppna en bok, sätta på tv:n eller lyssna på musik. Jag behöver tankarna, behöver rensa. Behöver få vara nervös och undra hur jag kommer känna sen.

Jag är nervös. Nervös, men tacksam. Jag har valt detta själv, går in i det med öppna ögon. Jag vet vad det innebär. Förstår att även om jag blir lite stympad så slipper jag tänka på den där förbannade jävla bröstcancern som ställt till med så mycket i vår ( och många andras) familj.

Då är det rätt lätt ändå.

I morgon 07:45 kör vi.

See you on the other side ❤

Mitt bidrag till veckans tema i Fotosöndag hittar ni här

En försmak om vad som kommer…

Jag var ju och blev inskriven i torsdags. Då markerade man lite. Vad exakt markeringarna står för vet jag inte, men troligtvis dels var man ska skära och ta bort, dels var körtlarna slutar…
Jag är inte direkt en fåfäng person och glömmer fort vad jag har på mig eller hur jag ser ut. På gott och ont, men det är så jag är.

Idag behövde vi handla sommarkläder till barnen så vi bestämde oss för att gå till ett köpcenter inte långt från där vi bor.
Jag har inget man knäpper upp i halsen. Alls.

Men fattar inte varför folk tittar. Så jag ger dem typ ”onda ögat” tillbaka.
Sen fattar jag. Jag tänker då: vänta tills de är borta. Tills jag är lindad och tejpad med kirurgtejp. Då har ni nåt, eller ja-inget- att stirra på.

Jag förstår en sak då. Att jag dels måste köpa plagg som döljer lite. Dels leva ett tag med stirrande blickar.

Jag ska inte ge fler onda ögat. Jag ska titta dem i ögonen.

Och le!

20120526-125744.jpg

Oj så det vänder!

Jag var ritad på, pratat med narkos, och skulle hem. Min plastikkirurg skulle bara kolla så att markeringarna hon gjort satt som de skulle.

Vips så ändras allt. Vips så blir allt annorlunda och min kirurg är sjukskriven.

Så jag hade ett val. Skjuta upp op på framtiden, eller att operera bort brösten. Utan att sätta in expanderproteser.

Phuuu.

Jag ska ringa kl 11 i morgon och ge besked. Fast nu när jag kommit hem har jag bestämt mig.
Jag opererar bort dem ändå. Så får man bygga upp bröst senare.

Jag bryr mig inte.

Fast det har varit en duktigt tuff eftermiddag ur flera synvinklar så nu är jag helt bombad.

Ta hand om er själva, och varandra ❤

20120524-190423.jpg

Inskrivningsdag

Då var det då inskrivningsdag på Plastikkirurgen.
Har redan hunnit träffa en läkare, som kontrollerade att jag var i skick för operation. Det var jag, hjärta, lungor och blodtryck ok.

Träffade sen fotograf. Kan berätta att det är första gången jag fotat mina bröst. Eller ja, iaf att en fotograf fotograferade dem. Det var en märklig känsla, knackade på och fick komma in i ett dunkelt och rätt kalt rum, klä av mig framför en man jag aldrig träffat som skulle ta bilderna. Han var proffsig, absolut, men känslan var likväl lite bisarr.
Jag fick ställa mig i olika vinklar för bilderna, ta på mig och gå. Allt som allt tog det nog fem minuter.

Har träffat en underbar inskrivningssköterska här. Hon har ett smittande skratt och ett professionellt arbetssätt. Jag kände mig trygg med hennes bemötande. Jag undrar om hon vet hur duktig hon är? Hur viktigt det är att få lov att känna sig trygg.

Operationen är rätt stor. Jag kommer att vara inneliggande i åtminstone en vecka. Jag får troligtvis smärtkatetrar som ger mig smärtstillande var tredje timme.

Snart är det dags att träffa plastikkirurgen, som ska rita upp på mina bröst hur de ska skära. Kommer kännas märkligt tror jag att ha det som en märkning.

Operationen sker på måndag, och jag blir först ut. Åker in på op ca 07.45.

Det jag har ångest för, som jag tycker redan nu är jobbigt, är att jag inte kommer att kunna vara där fysiskt för mina små på några veckor. Jag kommer inte kunna hjälpa dem om något händer.
Vi klarar det. Min man klarar det, han
Är en duktig och stark person. Vi har en tight relation. Det är nog tur det.

Det är fotoförbud här på avdelningen, annars hade jag fotat det fantastiskt tråkiga dagrum jag nu befinner mig i!

Ta hand om er!

Och hör ni… Undersök brösten!

Bröstcancer är ingen lek. Jag är oerhört tacksam för min chans att få bort mina bröst innan jag fått cancer. Tacksam för att min risk för att få bröstcancer minskar med 90% efter operationen.
Drastiskt? Kanske. Men så värt!

20120524-111822.jpg