Kanske inte för mig #Blogg100 (3)

Vet inte. Detta med hundra bloggposter på 100 dagar är kanske inte för mig.
Idag är en sån där dag där jag egentligen inte hade skrivit, om det inte var just för den här utmaningen.

Jag har absolut inget av vikt att säga. Det har varit en högst schizofren dag.

En av mina bästa vänner har uppnått ett mål, och jag är väldigt stolt över henne. Hon har gjort ett fantastiskt jobb, lagt ner själ och hjärta i det hon kände var rätt. Och lyckades.
Jag hoppas att hon skriver om det öppet så jag kan länka till det sen.

I övrigt har min dag varit rätt kass. Och jag är trött. Trött på rätt mycket faktiskt.

Jag längtar så till min rekonstruktion i maj.
Jag längtar tills jag ska få bröst igen.

Jag vet att det inte är det viktigaste i livet, hur vi ser ut.
Men jag saknar bröst, och jag hatar de där fejkbrösten man får… Använder dem inte. Känner mig som en packåsna med dem på mig. Obekvämt, skaver och ser knepigt ut.

Så i maj, om allt går som det ska, ska jag in och bygga nya.
Då kan jag klä mig som jag gjorde innan igen. Få känna mig kvinnlig.
Fina underkläder och blusar.

Jo jag hör hur ytlig jag låter. Tramsigt. Men en lika stor del av allt detta som
Är jag, som vetskapen om att jag gjorde rätt när jag tog bort dem.
Det ena utesluter inte det andra. Tror att det är viktigt komma ihåg att man får känna så här också. Att det är ok det med.

Och idag saknar jag det där att känna mig kvinnlig. Idag hade jag velat få känna mig fin.

Ta hand om er själva, och varandra.

Annonser

Reflektioner #Blogg100 (2)

20130124-144933.jpg

Idag är en dag för inre reflektioner.
Jag har mycket att fundera på, mycket att besluta. Det är inte alltid så lätt att göra när man rusar på i vardagen.

Fast man borde kanske göra det ibland. Bara sätta sig ner och reflektera över var man har varit, var man är idag och vart man är på väg.

Jag är faktiskt stolt över att vara där jag är. Som människa. Jag har många fel, brister och saker att jobba med. Det har vi nog alla, men jag trivs med mig själv. Jag kan se mitt värde, att jag trots allt tillför något till världen.

Jag är inte en person som skriker ut min glädje över allt hela tiden, jag är rätt återhållsam på det området. Men jag trivs genuint med mig själv och mitt liv.
Jag har inget behov av att skrika ut min lycka, men det betyder inte att den inte finns där.

Och ja, en av de där sakerna jag behöver jobba med är att jag stör mig på det som jag då anser vara överdriven positivism.
Den där wow och yay känslan kan väl inte infinna sig varenda dag?
Någon dag måste väl vara tråkig. Grå. Dryg. Intetsägande. Eller rent ut sagt för jävlig?

Fast vad vet jag…

Jag har åtminstone kommit fram till något idag. Förhoppningsvis något bra.

Ta hand om er själva, och varandra!

Ok, då kör vi! #Blogg100

Herregud, vad har jag gett mig in på? Jag har hoppat på Bisonblogs utmaning #Blogg100

Tänkte först att det bara skulle bli en kul grej men jag tror att det är nyttigt för mig. Jag behöver bli mer strukturerad. Eller, låt mig vara totalt ärlig, jag behöver bli något strukturerad. Annars har jag bara hoppat in och skrivit lite sporadiskt. När något stört mig, eller gjort mig extra glad, eller jag velat förmedla något.
Sen försvinner allt det där man tänkt skriva om, som man prioriterar bort för att man ”inte hinner”.

Jag har inte mycket till plan egentligen om jag ska vara ärlig, jag tänker ta det som det kommer. Tiden finns ju om jag tänker om, planerar om och bara gör det.
Kanske är det just det jag ska lära mig. Få in det i ryggmärgen så att det blir en naturlig del av vardagen.

Något jag hoppas kunna skriva om är Post Traumatic Growth. Ett ämne som ligger varmt om hjärtat och som jag tänkt skriva om länge nu.
Vi läser och hör mycket om PTSD ( post Traumatic stress disorder) och den andra delen ut ur traumatiska upplevelser glöms bort och ignoreras.
Vilket ju är synd. Det skulle behöva belysas mer. För grejen är ju den, att även om man upplevt traumatiska saker saker behöver det inte förstöra livet.
Och det är väl tur det.

Så. Nu bloggar vi oss in i sommaren, och jag tycker att det är något ganska vackert över det!

Ta hand om er själva, och varandra!

Ja, jag hänger på! #Blogg100

Fick syn på en utmaning om att blogga varje dag i hundra dagar #blogg100
I rad.
Inte som mina inlägg som sporadiskt skrivs när andan faller rätt, när själen blir upprörd eller frågor hopar sig.
Nej då. Nu ska jag hoppa på en utmaning som gör att jag tänker skriva minst ett inlägg per dag i 100 dagar.

Tror det är nyttigt för mig.

En spark i röven. Det kan jag behöva!

Häng på ni med! Utmaningen börjar på onsdag.

Och när vi är på andra sidan de där 100 dagarna, då är det nästan sommar!