Bröstrekonstruktion efter mastektomi

Bröstrekonstruktion efter mastektomi

Jag har funderat lite på detta inlägget. Jag har funderat på om jag vill skriva det, hur och om jag ska lägga ut bilder.

Jag kom slutligen fram till att det kanske kan ge någon person någon typ av vägledning, tröst eller information.
För jag kommer ihåg när hela detta körde igång för mig, hur lite information det fanns, skriven av kvinnor som gjort operationerna. De där informations pdf:erna jag hittade gav inte så mycket substans.

I ärlighetens namn vet jag ju inte om detta inlägg kan vara någon behjälplig heller, men det blir åtminstone en verklig historia till som går att hitta om man söker…

Min resa mot detta började för många många år sedan. Jag väntade ända tills dess mina minsta var födda innan jag återigen tog kontakt med den genetiska utredningsklinik som kommit fram till att vi bar på ökad risk att få bröstcancer.
Jag hade skjutit på beslutet att operera bort brösten men har under hela tiden varit noga med mammografi och självkoll.

För att göra en lång historia kort så hade jag då fått en tumör som växte rätt fort. Man försökte köra biopsier på den ett flertal gånger och den verkade ofarlig.
Men eftersom resultaten var ofullständiga, samt den förändring vi bär på är väldigt ovanlig ( enl genetiska läkarna då) så ville man operera bort brösten relativt omgående.

Detta gjordes för drygt två år sedan.
Tiden efter den operationen var ganska tuff, med drän, och med en känsla att jag förlorat en stor del av mig själv.
Men man vänjer sig fort.
Jag valde tidigt att inte använda inlägg i bh, utan var helt enkelt helt plattbröstad.
Det kan vara rätt bekvämt ibland om jag ska vara ärlig.

Den 30e april lades jag in för rekonstruktionen.
Planerad tid, efter op, på avdelningen beräknade man till en vecka.

20140715-143911-52751488.jpg

Operationen går bra och min kirurg, som förresten är fullkomligt fantastisk, är nöjd.

Jag vaknar, och mår löjligt bra. Går upp, tvättar av mig, käkar och somnar för natten utan alltför svåra smärtor.

Dagen efter åker jag hem.

20140715-145302-53582724.jpg

Man får inte göra mycket efter den här typen av op.
Man får inte lyfta mer än Max 1 kilo de första 4-6 veckorna, får inte lyfta armarna etc etc etc.
Dock hittar man snabbt lösningar för det mesta så att man kan leva hyfsat normalt.

Det absolut tuffaste, var att inte kunna lyfta upp mina minsta om de ramlade och slog sig. Men även det hittade man sätt att fixa.

Smärtorna var rätt intensiva i nästan en vecka men det går över fort. Som sjuksköterskan sa till mig: smärtan är nog rätt bra-då gör du inte mer än vad du får ett tag.
Och lite så var det ju, det gjorde faktiskt ont när jag tänjde på vad jag skulle och inte skulle göra.

Mitt ärr läkte på en vecka.
Men är vanligt det tar ca 2 veckor, så var inte orolig om det gör det, är kanske bara så att jag har bra läkkött…

20140715-145413-53653313.jpg

20140715-145816-53896267.jpg

Efter drygt två veckor började man fylla expanderproteserna.
Dessa har en bas av silikon och på den finns expanderprotesen.

Då de ligger under bröstmuskler och spänd, opererad hud kan man inte fylla hela på en gång utan är en process på ett par månader.

Man besöker en sjuksköterska som via en nål in i en påfyllningsventil fyller på ca 50 ml per vecka.

20140715-145916-53956472.jpg

20140715-145924-53964843.jpg

Sista gånger överfyller man protesen något, för att gå överfylld i tre månader innan man tappar ut lite.
I mitt fall har man överfyllt med 25 ml. ( mer fick inte riktigt plats)
När man tappar ut lite, ser det inte längre ut som om man har två bollar, Utan de får då sin mer normala bröstform.

20140715-150132-54092989.jpg

20140715-150133-54093610.jpg

20140715-150133-54093759.jpg

Utan bh på ser man att ärren sitter ojämnt och i mitt fall löper de i stort sett över hela bröstkorgen.

Jag har ett litet, ca 2 cm, uppehåll mitt på bröstkorgen.

Tejpen över ärren går man med länge, och är för att minimera ärret.

Om man vill, kan man ca 6 mån efter operationen göra bröstvårtor, där man sen tatuerar in vårtgård. Detta gör oftast mycket för bröstet rent visuellt.

20140715-150411-54251966.jpg

Så…

Operationen i sig var inte så farlig som jag förväntat mig, jag var pigg fortare, smärtfri rätt snabbt, och påfyllningen har aldrig varit smärtsam.

Jag är glad över att ha gjort rekonstruktionen. För min del har det varit bra. Jag känner mig kvinnligare igen, och som om jag är hel igen.
Det betyder dock inte att detta är för alla.
Man behöver ju inte göra den, om man inte vill.

Om du har någon fråga, så kan du kontakta mig. Lovar att svara ärligt, och om jag kan.

Förresten…
Mina små var två år när jag opererade bort brösten, så de har inget minne av att jag haft riktiga bröst.
De trodde att alla hade bröst som låg i byrålådan och som man kunde ta på sig om man ville.

De tycker det verkar högst knepigt att ha dem på sig. Alltid 🙂

Barn är underbara!!

Ta hand om er själva, och varandra!