Föräldraskap #blogg100 (6)

20130128-191350.jpg

Jag hatar virus! Jag hatar förkylningar! Hatar, hatar, hatar!
Ja, jag tror att ni fattat att Nr6 i #blogg100 knappast kommer bli djupt eller intellektuellt på något plan alls.

Nu är tvillingarna genomförkyld, feber. Sjuka igen.
Dessa småbarnsår. Jag hade glömt bort hur utmattad man blir. Dränerad.
Att ens gå utanför dörren en sån här dag skulle nästan behöva föregås av en mindre skönhetsoperation. Mindre var säkerligen en underdrift.
Man kan med sin uppenbarelse skrämma grovt kriminella till döds.

Glöm de där bilderna när man sitter och myser i soffan framför en film med sina lagom trötta barn.

Tänk er in i bilden av barn som blir hyperaktiva av feber, gråter hejdlöst om de tappar snuttefilten, och du har snor på dig. Överallt!

Och själv tror man att man inte kommer överleva en dag till.

Och man lider med dem. Pysslar, fixar, donar och räcker ändå inte till.
Ångesten. Ångesten i att inte räcka till, inte kunna vifta med ett magiskt trollspö och göra allt bra igen.

Allt för en liten förkylning. Jag är en galen hönsmamma.

Fast så kommer det en stund, som när de idag fick syn på min kamera.

– Klick mamma. Kan vi ta klick?

Och glädjen lyser ur ögonen, den lilla stunden i alla fall. Så vi plockar fram, bygger upp, och ställer upp kameran.

Klick. Klick. Klick.

De får hjälpa till att trycka, flytta saker och hålla upp vita träskivor. Vi skrattar och myser och njuter.

Det är dessa stunderna jag vill komma ihåg. När vi delade det där ögonblicket.
Vem bryr väl sig om en Disneyfilm då. Detta minnet sitter djupare än så. För alltid fastetsat i hjärnbarken.

De där små, det är visst rätt mysigt ändå.

Fotot här är taget av mig, Oscar och Emilia ( 2.5 år)

Ta hand om er själva, och varandra!

Annonser

Längtan #Blogg100 (5)

Jag gillar att fotografera. Jag har ingen utbildning i det alls. Men gillar uttrycksformen, gillar att leka.

För nåt år sen hittade jag Fotosöndag och fastnade fort. Dock försvann min kreativitet under en period och så låste det sig. Denna vecka bestämde jag mig för att jag skulle vara med, hur dålig bild jag än skulle få ihop.
Fotosöndag går ut på att vi får ett tema varje tisdag, fotograferar under veckan och publicerar på flickr på söndagen.
Denna vecka var temat avstånd.

Mitt val av bild blev väldigt personligt, men går att tolka rent bokstavligt också som tur är.
Hur andra tolkar ens bilder är alltid intressant, och även om andras tolkning går stick i stäv med ens egen är ju ingen av dem fel. Det är det som är så roligt med foto, det betyder olika för oss alla.

Denna veckans bild handlar för mig om längtan. En längtan att kunna röra mig utan att ha ont. Om att en gång när vi åker till Sälen så kommer jag kunna vara med. Kommer kunna spänna på mig skidorna, ta på mig glasögonen och vara med i backen.
Så blir det inte detta året. Ryggen är inte redo.
Det krävs att jag tränar upp musklerna mer och hittar stabiliteten igen.
Jag klarar säkert en dag i backen nu också, men det hade även inneburit att jag inte kommit upp ur sängen resten av veckan.

Så. Min dröm, min längtan kan visst bli verklig, men det kommer inte vara nu. Inte i år.

I år får jag stå på avstånd och titta på.

Men, det är vackert det också, och nästa år ska jag vara redo!!

Här är min bild

20130127-164532.jpg